När folk vet att en är feminist och/eller intresserad av genus hörs ibland argumentet att vi utsätter våra barn för "genusexperiment" eller "använder oss av våra egna feministåsikter för att forma barnet". Jag har själv hört det flera gånger i diskussioner och argumentet är alltid att feminister eller genusintresserade inte tänker på barnets bästa utan bara på sina egna åsikter. Mycket intressant.
För det första tror jag att de allra flesta föräldrar vill sina barn det bästa. Punkt.
För det andra tror jag också att de allra flesta även använder sina egna åsikter för att "forma" sina barn. Det gäller även, och kanske i synnerhet, föräldrar/vuxna som INTE förespråkar genustänk. För att konkretisera med enkla exempel tillåts inte pojkar bära rosa tights, eller ha glittrigt diadem, eller leka med barbiedockor. Detta gäller inte bara uppenbara förbud ("Nej Oskar, pojkar ska inte ha diadem") utan förbuden blir också indirekta då vissa leksaker eller kläder inte introduceras eller uppmuntras ("Kom här Oskar, titta på denna bilen den är ju roligare än den där gamla dockvagnen").
Alltså. "Vi feminister" vill ge våra barn möjligheten till ALLT. Inga förbud, inga uppmuntrande. OBS! Det finns det de som förespråkar kompensatorisk genuspedagogik. Jag kommer skriva mer om det framöver men det innebär ungefär att om du har ett barn och vet att hen kommer att uppmuntras att bete sig, klä sig och leka på ett särskilt sätt av samhället.. lägger du som förälder lite extra tyngd på det som inte uppmuntras. Du kompenserar alltså det som samhället missar.
Så. Jag vill nästan påstå att de som använder sig av argumentet att feminister formar sina barn, är de som i störst utsträckning gör det själva.
Ps. Har ni noterat att de "förbud" som finns nästan enkom gäller för pojkar? Det beror på att de kvinnliga attributen, egenskaperna osv är nedvärderade och inte lika önskvärda som de manliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar